Reflektioner från Japan - Ralf Uhr
Ralf Uhr här tillsammans med Toshiro Nagato-sensei i samband med en träning i Honbu Dojo 2026
Inledningen av 2026 var en populär tid för många av våra svenska utövare att resa till Japan. En som gjorde det var Ralf Uhr, ett namn som funnits med sedan introduktionen av arten i Sverige och norra halvan av Europa. Nu när vi äntrar andra halvan av maj, gratulerar vi även Ralf till 67 fyllda jordsnurr.
Först och främst, stort grattis på födelsedagen. Det är alltid krystat och lite kliché att fråga det, men hur känns det?
Tackar så mycket! Det känns bra då jag gick i pension förra året efter ett långt arbetsliv med tunga fysika uppgifter så har ju kroppen fått sina skavanker. Men sinnelaget känns fortfarande ungt!
Du inledde din resa i arten när den var okänd, till Ninja-boomen och sen mognaden till en seriös Budo. Har du några starka minnen som stuckit ut från den resan?
Jag föddes ju året 1959 så 10 år senare, 1969 läste jag i en serietidning att Ninjas var de mest suveräna krigarna som fanns. När jag sedan 10 år senare slog upp tidningen Haningebladet 1979 och det stod att “nu har Ninjas kommit till Sverige”, då visste jag att nyfikenhetens frö som såtts 10 år tidigare ville ta mig.
Under tidigt 80-tal var Stockholm navet för Bujinkan (då Ninjutsu) i Europa så det är främst alla mötena som gjort intryck och också format mig en hel del. Några att nämna var: Bo Munthe som fick mig att känna mig hemma direkt; en japansk munk på besök som fick mig att uppleva att andas med hela kroppen tillsamman med allt runt omkring; Doron Navon som var en ledstjärna för mig som fick mig att känna kraften bakom avspändhet och kontakt genom hela kroppen; Sveneric Bogsäter som gav mig uttrycket "min synvinkel" som har givit mig acceptans för andras synvinklar. Sist men inte minst naturligtvis vår stormästare Hatsumi-sensei som jag mötte under ett Taikai i Malmö. Då satt han på en bänk ensam för att alla andra hade gått på lunch och såg väldigt trött och urlakad ut. Jag minns att jag frågade honom “if he needed anything” och han svarade nekande på flytande engelska. Det fick mig att inse att även han var en människa precis som oss andra, även om han var gudabenådad på mattan.
Du har varit hemma sedan mars, hur var din senaste Japan-resa och vad för lärdomar och intryck fick du av studierna där?
Jag hade tränat på sjukgymnastiken för begynnande artros i höften ett halvår innan jag for iväg till Japan nu i februari. Innan dess var det sju år sedan senaste resan, mycket pga av pandemi samt ekonomi som kom emellan men nu var det dags. Jag tränade alla pass som fanns tillgängliga den första veckan i Honbu Dojo, främst för att känna av alla (de för mig) nyare Shihans som håller träningar. Dock kände jag att kroppen hade blivit sju år äldre jämfört med senaste Japan-resan så jag drog ner till en träning om dagen, fem dagar i veckan. Jag skulle trots allt vara där i totalt 28 dagar. Under den tiden tränade jag främst med med Nagato-sensei som jag tycker att jag får “feeling för distans” av, men även med Shiraishi-sensei så man verkligen får känslan i hans sätt att påverka ens balans.
Ralf Uhr tillsammans med Isamu Shiraishi-sensei i samband med en träning i Honbu Dojo 2026.
Var det några särskilda tankar och reflektioner från lärdomarna som kan vara nyttiga för arten i Sverige?
Jag upplevde att mina skavanker i kroppen hämmade mig från att göra fall när visste vad som skulle hända. Intellektet sattes igång att sa till att “jag har ont” men de stunder när jag var helt oförberedd, då reagerade jag på muskelminne som sattes in utan problem. Så det man gör mycket och ofta, det blir man bra på.
Det jag fått med mig varje gång jag varit i Japan och speciellt nu senaste är denna hemläxa: När du har en balans i hur du arbetar med distans och riktningen, då får du timingen. Jag brukar säga att nyfikenhet och tålamod i hur vi tränar gör att vi i slutändan inte behöver tänka "då ska jag göra det" eller "då var det jag skulle gjort så" när vi behöver agera utan tidsaspekten försvinner i det som är nuet. Eller som det klassiska uttrycket i Nike:s slogan, “JUST DO IT”.
Till vardags driver Ralf föreningen Bujinkan Mori no Uma Dojo som ligger i Haninge, söder om Stockholm. Föreningen har existerat sedan 1993 och bedriver idag träning för vuxna, seniorer men även ungdomar och barn under konceptet Ninpo Dragons (som flertalet av våra medlemsföreningar driver tillsammans). Hur ni hittar Ralf och Mori no Uma Dojo, besök gärna deras hemsida www.budoihanden.se.