Årets Sverigeläger gick av stapeln förra helgen. Det kom inte så många som jag hade hoppats på, det var över 50 som sagt ja och kanske på facebook, men knappt hälften kom. Varför man säger sig komma men uteblir är för mig en gåta, om det är för att man vill skryta och ljuga om hur aktiv man är eller om man faktiskt hade en bra ursäkt vet jag inte.
När jag fick förtroendet att arrangera årets ”Sverigeläger” i år så valde jag medvetet bort de högst graderade för att jag ville visa att vi har också många andra duktiga instruktörer runt om i landet som inte har femton dan grader. Jag gör mig förmodligen inpopulär men jag är lite besviken på alla ”judans” som tydligen inte tycker att dom kan lära sig någonting av någon annan än Hatsumi Soke och kanske ett par Japanska Shihans, möjligtvis kanske någon västerlänning också? Jag får förmodligen höra jättebra ursäkter, och de flesta kanske är godtagbara. Det här är inte första gången jag ser detta, och jag har bitit mig i tungan många gånger och inte sagt nåt. Inte för att jag bryr mig speciellt mycket, jag tycker det bara är synd och skam.
Det här lägret är till för att ena Bujinkan-Sverige! Och de flesta instruktörer i Sverige verkar inte visa något större intresse? Man kan faktiskt komma till årsmötet och visa sitt stöd bara genom att vara närvarande. Speciellt om man bor i Stockholm tycker jag att man inte har någon ursäkt alls nästan. Man kan komma och träna med lägre graderade instruktörer och visa alla att man själv också kan vara elev någon gång. Hur många gånger pratar inte Soke om att överge sitt ego och träna med dom som nyligen tränat med honom? Jag tycker inte detta slutar gälla vid någon speciell dan-grad, det gäller så länge man själv vill utvecklas. Som sagt, det kanske inte är målet för alla, vad vet jag. Okej nog om mitt gnäll, nu lite om lägret…
Planen var att vi skulle vara på Sveavägen, men på grund av utebliven faktura från hyresvärden (trots tre påminnelser) och krav på betalning i förskott så var vi tvugna att skaffa ersättningslokal i sista stund. På lördagen så var vi i Kaigozan Dojo, det blev lite trångt, men inte för trångt, det blev nästan lite Honbu-feeling. På söndagen hade vi lite större lokal i och med To Nan Dojo på söder hyrde ut sin lokal.
Tanken var också att ha fyra instruktörer som fick varsit två timmars pass, men det blev tre instruktörer. Christian skulle komma men hans son råkade ut för en olycka med hjärnskakning som följd dagen innan. Patrik hade faktiskt sagt till mig att han kanske inte kunde komma, och det visade sig att han inte kunde.
Roger Matsson från Uppsala tog det första träningspasset och körde Taijutsu tekniker med fokus på balansbrytningar och att utföra tekniker utan anspänning. Kent T från Kaigozan dojo och tidigare Norrköping hade nyligen varit i Japan och tränat så han fick ställa upp istället för Patrik, vilket han gjorde alldeles ypperligt. Han körde Taijutsu och svärdsgrunder på lördag eftermiddag.
På Söndagen så undervisade Daniel Bodin från Norrköping. Han hade också varit i Japan förra månaden. Han körde Taijutsu inspirerad av Shiraishi Sensei, enligt min mening gör han det bäst i Sverige så träna med honom om ni kan. Eftersom vi var en instruktör kort så tyckte jag att Daniel skulle köra båda passen på lördag, så på eftermiddagen körde han ”Ken” som är årets tema i Japan.
Ken är ett rakt dubbeleggat svärd som är en äldre modell än tachi och katana, precis com tachi så är det ett enhandssvärd. Ibland kallas det för hōken (宝剣 ”svärdsskatt”), kurikara-ken eller sanko-ken (三鈷剣 ”treuddad vajra svärd). Till höger ser ni Fudō-myōō (不動明王) med kongō-ken (金剛杵 ”vajra svärd”).
Vad jag förstår så var träningen uppskattad av de flesta. Det var speciellt kul att så många som tio pers från göteborg, fem från Norrköping, Uppsala, och till och med Estland reste långväga för att komma på lägret och årsmötet. Stockholmare kunde man nästan räkna på en hand, vilket får mig att fundera på varför arrangera läger i Stockholm i framtiden?
På lördag direkt efter träningen hade vi årsmöte, det var normal förvirring som det brukar vara, inget utöver det normala. Vi fick iallafall fram en ny styrelse. Vi valde Urban Grundström till President of Bujinkan Sweden (ordförande). Fem ledamöter och två suppleanger, vem som blir vad kommer att beslutas på det konstituerande styrelsemötet nu i veckan.
Observera att denna artikel är mina egna åsikter och inte nödvändigtvis förbundets, kanske dom håller med i olika grad, jag vet inte eftersom vi inte pratat om det. Så om du känner dig förolämpad så är det mig du ska bli sur på och inte övriga i styrelsen.
Tack till Johan för gruppbilden. Övriga bilder är tagna av mig.
