Reflektioner från senaste resan till Japan - Mats Hjelm
Under senare halvan av våren 2026 genomförde Mats Hjelm, hemmahörande i Bujinkan Kaigozan Dojo i Sundbyberg, sin 54:e resa till Japan för att fortsätta sina studier i arten. Mats har drivit föreningen sedan 1990 och är en av de i Sverige som utövat arten i över 40 år. Med en så pass lång tid i arten har han fått följa artens utveckling från att den etablerade sig i Sverige fram tills idag.
Du har ju precis kommit hem från din 54:e resa till Japan. Vad är det som motiverar dig till att fortsätta med studerandet i Japan?
“Det som gör att jag fortsätter åka är framför allt viljan att hålla kontakten levande med Japan och Honbu Dojo. Som instruktör känner jag en form av giri – en skyldighet att fortsätta ha en direkt koppling till källan och göra mitt bästa för att föra konsten vidare på ett korrekt sätt.
Jag har ingen egen bild av hur Hatsumi Sensei tränade när han var yngre, förutom ett fåtal filmer och vad äldre elever har berättat. Det är något jag saknar. Samtidigt märker jag att jag får en djupare förståelse för den taijutsu jag själv mötte när jag började, ju mer jag lär mig av de grunderna som jag missade tidigt. Nu när jag är ungefär lika gammal som han var när jag träffade honom första gången, känns det meningsfullt att fortsätta åka och träna – även om jag numera åker något mer sällan än jag gjorde under de sista åren han undervisade.”
Med så pass mycket erfarenheter och upplevelser, var det några särskilda reflektioner som stack ut under denna resa?
“En sak som jag brukar göra är att ta med mig ett eget tema när jag åker till Japan. Förra året började jag titta närmare på teknikerna i första nivån i Shindenfudo-ryu Jutaijutsu, och det fortsatte jag med även den här resan. Det finns tre olika linjer av Shindenfudo-ryu inom Bujinkan, något som inte alla känner till. Jag fick möjlighet att gå djupare i det och fick mer konkret material att träna på.
Jag visste sedan tidigare att det finns olika linjer även i Takagiyoshin-ryu, men jag hade inte riktigt klart för mig vad som egentligen tillhörde vilken linje. Det fick jag hjälp med att reda ut av de japanska instruktörerna, vilket var värdefullt.
En sak jag reflekterar över är hur olika man kan närma sig en resa till Japan. Vissa kommer förberedda med ett tydligt tema och uppskattar när instruktörerna hjälper till att utveckla det vidare. Andra tränar mest på utan så mycket reflektion. Båda sätten finns, och det är intressant att se skillnaden.”
Inför 2026 startade du seminarie-konceptet Tanrenkai, kan du berätta lite mer om vad det är och vad som fick dig att dra igång det?
“Bakgrunden till Tanrenkai var att jag ville skapa ett träningsformat där jag kunde gå djupare och ha mer kontinuitet i det jag undervisar. Med mitt skiftarbete blev det svårt att hålla en jämn och fördjupad nivå i de vanliga träningarna, så jag valde att lägga all min energi på ett nytt koncept istället - där jag själv leder hela tiden. Idag finns Kaigozan Dojo kvar som förening, men utan egen lokal, och de träningar som bedrivs är just nu enbart Tanrenkai.
Tanrenkai är ett månadskoncept med längre, temabaserade träningar riktade till svartbälten. Träningarna är oftast 3–5 timmar långa och kräver en viss förkunskap. Hittills har vi haft fyra tillfällen i år. De tre första hade temat Shinken Taijutsu Shodan no Kata, och det fjärde var ett ”back from Japan”-tema.”
Nästa Tanrenkai är varken tema eller datum bestämt ännu. Det ser ut som att det blir först efter semesterperioden, troligen i slutet av augusti eller i september.
För mer information om Tanrenkai och kommande datum kan man gå in på tanrenkai.com.